Jag är vaken, min kropp är vaken min hjärna är i dimma. Den bestående dimman som medicinen skapar. En känsla ingen som inte ätit antidepressiv medicin kan förstå. Ja självklart ärnde olika för alla beroende på hur kroppen reagerar, min kropp tycker absolut inte om någon av alla de varianter jag testat de senaste åren.. Men vad gör man inte för att överleva de inre demonerna som sliter en i stycken. Att vara sjuk på insidan är så mycke värre än ett brutet ben, ingen ser, ingen förstår, det tar så lång tid att läka ett inre öppet sår.
Ta vara på dagen, försöka få nåt i magen!

Ryck upp dig, tänk positivt, njut av de du har, det är iallafall ett jobb.. Så många åsikter så få som vet vad som snurrar i mitt huvud.
Välkommen till min mörka värld! Om du väljer att stanna.